• Sten Broman (1902-1983), tonsättare, musiker, dirigent, musikpedagog och föreläsare.

• Känd som mångårig musikkritiker i Sydsvenskan, programledare för Musikfrågan Kontrapunkt och lundaprofil.

• Värd att minnas för sin egensinniga stil och sina slagfärdiga aforismer.

Sten Broman var en man med kontrapunkter. Kontrapunktik innebär att flera självständiga stämmor och motstämmor sammanfogas till en musikalisk helhet. På samma sätt sammanfogade Sten Broman i sitt liv ett antal till synes motstridiga inslag till en dynamisk helhet: Lundensare – men född i Uppsala; spränglärd professorstyp – men med en underkänd doktorsavhandling; ett elitistiskt leverne – men folkligt populär tv-stjärna.

Sten Broman studerade musik i Prag, Fribourg och Berlin och avlade fil. lic.-examen i musikhistoria med musikteori i Lund 1927. Till en doktorsgrad räckte dock inte hans forskaransträngningar. Den motgången tycks ha gett näring åt Bromans lust att utmärka sig, avvika från normen och gärna kritisera det etablerade, men den tycks inte ha anfrätt hans goda självförtroende och humör.

Sten Broman utvecklade med åren en lysande musikpedagogisk förmåga, dels som musikkritiker i Sydsvenskan (1923-1967), dels som programledare för tv-frågesporten Musikfrågan Kontrapunkt (1964-1980). Med sina breda och djupa kunskaper i musik och sin entusiasm och humor spred han intresset för klassisk musik till en bred publik.

Sten Broman blev dock minst lika känd för sitt extravaganta leverne. Han bar tredelade kostymer med högt skurna dubbelknäppta västar som han själv hade designat och låtit sy upp i olika färgsprakande tyger – med slipsar i kontrapunkterande färger. Hans matintresse var stort: stambord på Savoy i Malmö, 60- och 70-årsfester på Grand i Lund med pyttipanna serverad ur badkar. Men också seriöst, han grundade Gastronomiska akademien 1958.

Sten Broman strävade efter erkännande som kompositör av avantgardistisk konstmusik. Han var även musiker (altviolin), dirigent och arrangör av musikfestivaler. Samtidigt kunde han skriva musik till spex och delta i studentikosa upptåg. Han blev invald i Kungliga musikaliska akademien 1961 men vann inget större erkännande som kompositör. Kanske var det den inre kontrapunktiken hos Sten Broman – de stora kontrasterna och de tvära kasten – som många ”seriösa” bedömare hade svårt att hantera?

Läs mer:

Av Sten Bromans egna publierade verk rekommenderas självbiografin Upplevelser av 1900-talet, första kvartseklet, Bonniers 1982 (den enda färdigställda av fyra planerade delar). Sten Bromans avhandling Den svenska musikforskningen 1750-1900, C.W.K. Gleerups Förlag 1927, och hans roman Farväl kött, Wahlström & Widstrand 1961, torde idag mer vara av kuriosaintresse.

Bland biografierna kan nämnas Carlhåkan Larsén: Sten Broman – En man med många kostymer, Historiska Media 2002, och vänboken Sten Broman – En man med kontrapunkter, Bonniers 1984, av Erik Broman/Hans Åstrand (red.).

Wikipedias artikel om Sten Broman innehåller en förteckning över hans viktigare verk.

På SVT Play finns några av Sten Bromans tv-produktioner.